Äldrecentrums funktionschef har ordet

I varje nummer av tidskriften "Äldre i Centrum" skriver någon av Äldreforskningens hus anställda en krönika kring ett aktuellt ämne. Här är det Stftelsen Stockholms läns Äldrecentrums funktionschef, Bengt Larsson, som har ordet.

Att vara chef och ha en ledande ställning inom ett företag eller inom den offentliga sektorn är idag en stor utmaning. Det vet alla som har eller har haft den rollen. Vad händer om man misslyckas? För sådant händer som bekant. Och det händer att ledare inom stora organisationer, som gärna talar om ledarskapets betydelse, själva inte håller måttet. Då försvinner de plötsligt ut i kulisserna, och ofta med en rejäl fallskärm som gör att de kan landa mjukt. Men efter en tid kan de ruska av sig sitt nederlag och åter inta platsen i strålkastarskenet och fortsätta tala om ledarskapets betydelse. I finanskretsar kan vi hitta många exempel.

Som chef eller ledare i äldreomsorgen, exempelvis i en hemtjänstgrupp, är det inte lika lätt att komma tillbaka efter att ha misslyckats. Inom omsorgen ställs chefer idag inför hårda krav på att klara budget och organisation. Samtidigt är stödresurserna till dessa chefer i det närmaste obefintliga. Om kraven inte uppfylls petas chefen ner från scenen. Utan fallskärm. Och det är ofta svårt att återvända. Det är stor risk för att strålkastarna har slocknat. Ja, inte sällan tycks det mig som om det är svårare att vara chef i äldreomsorgen och framför allt att ta sig tillbaka efter att ha misslyckats med sin uppgift att leda, än vad det är i ett framgångrikt företag.

Bengt Larsson
Funktionschef utveckling, Stiftelsen Stockholms läns Äldrecentrum